Tillbaka i stan efter två sköna månader ute på sommarstugan...
Det betyder större ytor och mera volym för det dagliga livet.
Men inte en självklar tillbakagång till det vardagsliv som gällde i våras.
Det har nämligen firats med besked under den gångna sommaren.
Samtidigt som familjen har vuxit har den hemmavarande befolkningen alltså minskat med två personer.
Det betyder tomma rum...
Och för att minska på vemodskänslan bestämde jag mig för att ta de tomma rummen i bruk.
Tiden går nämligen aldrig baklänges, och hon som bebott detta rum bor nu i nya rum tillsammans med sin älskade.
Därför är jag idag den lyckliga innehavaren av besittningsrätten till ett eget arbetsrum.
Och inte vilket tråkigt arbetsrum som helst...
Eftersom mappen med uppgifter att göra sällan är tom, utan snarare rymmer mera än vad som räcker för normala arbetstider, är det viktigt med lite guldkanter.
Kaffepauser är inte så illa...
Och i stället för att mumsa tilltugg med döda kalorier är det gott med detta recept i blickfånget...
Om kaffet inte har den uppiggande effekt som förväntas går det ju att ta tid för en liten lur bland dynorna...
...medan klockorna tickar hemtrevligt ovanför huvudet.
Kanske några sidor ur den tjocka boken på stolen invid sängen, för att byta innehåll i hjärnkontoret?
Men det var lurt - mellan pärmarna döljer sig enbart tomhet. Boken är en låda, som väntar på att fyllas med spännande innehåll.
Som påminnelse, ett ord på väggen, för att jag inte ska glömma bort att leva och njuta av rosorna som Skaparen strör på min väg...
Lite nostalgisk unnar jag mig ändå att vara, och ibland tänka tillbaka på den lyckliga tid när alla var hemma.
Ett par små skor på en hylla ...
... och flickornas konfirmationsklänning...
Och när det väntande arbetet känns för övermäktigt,
eller insikten om hur snabbt livsdagarna ilar iväg drabbar,
då är det gott att veta att:
